På uppdrag av Styrelsen för Teknisk Utveckling, STU, plockades en hybridbil fram 1989/1990. Vilkoret var att vi skulle använda produkter som du skulle kunna köpas över disk.
Vi tog en 4-hjulsdriven bil och kapade driften till bakhjulen och ersatte det med en elmotor och med nödvändiga reglage för att köra framå och bakåt. Det fungerade utmärkt och vi kunde även ”bostra” med elmotorn för drift framåt eller bakåt.
Vi använde batterier 48 volt vilket var det kraftigaste vi då kunde finna på marknaden, placerade dom i baggage utrymmet. Vi kunde köra på ren el ca 35 km och sedan på ren bensin, precis som bilen var innan vår åtgärd.
Det fanns inget man kunde se att detta var en hybridbil. Bilen precenterades i aktuellt. Vi presenterade även konceptet vör Volvo och SAAB:s ledningar, för detta borde vara något för framtiden. Den reaktion vi möttes av från de båda bolagen var sammstämmiga. ”Det är några miljöknuttar som har roligt. Låt dom hålla på. Detta blir inget av det ändå”!
Vi kunde konstatera att det fanns ingen framtids syn alls hos den svenska bilindustrin. Men så gick det som det gick. SAAB i konkurs och Volvo långt efter i utvecklingen. Volvo är idag att betrakta som Kinesiskt och inte svensk längre.